Att ta de första steget in på en ny stig kan kännas ovist och jobbigt. Men med rätt vänner, familj och pojkvän/flickvän så ska de inte vara något problem. Samma ska gäller då man skall fatta ett viktigt beslut eller varför inte ett mindre beslut också, det jag vill säga är att det är sjukt viktigt villka människor man släpper in i livet för de är på så vis till en viss del du väljer vem du ska vara, och hur du kommer att handla i okika situationer. Att blanda sej med fel människor gör dej svagare som individ och den som är svag blir såsmåningom överkörd och det får dej att må dåligt. men komihåg att alltid ta den längre stigen att alltid gå den knöliga vägen som inte tycks ha någon ände, för den stig som är rak och utan hinder är också den olyckliga stigen. Man kan inte vara lycklig utan att vara ledsen och man kan inte må bra utan att ha mått dåligt. Men vem är då du? Har du ett bra kontaktnät? Känner du dej stabil? Kan du lita på att vänner och familj finns där? om de är så så har du de bra, och ta vara på de sök stöd och hjälp hos dom runt om kring dej, för en ensam människa är aldrig starkare än 2, 3 och 4. Det ska aldrig sitta långt inne att be om hjälp för det är just de en vän eller en familjemedlem är till för, varsågoda att svälja eran stolthet och allt med att klara sej själv för de finns inte och det går inte. Så villken människa kan nu inte ta ett steg i rätt riktning? Jo den som saknar motivation och motivationen kommer om man handlar efter gårdagens inlägg. Så de där med att inte "orka" eller att "de blev inte så bara" kan läggas helt på hyllan. För i slut ändan så finns det bara en människa som väljer hus du ska må, som väljer om du uppnår ditt mål, som väljer hur stark din motivation skall vara och jaaaa de är DU. 

Att de skulle bli inne med att må dåligt gör mej otroligt irreterad. Vem fan vill må dåligt och leva i en tristess och en hopplös missär? Jag vill vara glad och ha en trevlig stund på jorden, och efter som det är jag som väljer så gör jag tillvaron till något bra. Jag anser att all skit börjar redan då du är barn framförallt hos 90-talisterna, typ 95-96 och framåt tills idag. kreativiteten byts ut mot elektronik och barnen slutar att fantisera och leka själva. Och där finns de ett undantag för vem som väljer hur du ska må, det är helt och hållet alla föräldrar som ska välja hur deras barn ska må och de är samma sak där fasst man hjälper sitt barn på samma sätt som man hjälper sej själv. Genom att få dem att uppnå mål, att få dem att känna sej duktig, behövd och älskad. Och hur svårt ska de vara? Känns den uppgiften svår kanske du ska överväga att inte skaffa barn utan spela the sims istället! Latheten taröver de morderna samhället och lämnar plats åt elektroniken, men vem fan vill vara lat? 

Over and out Mr Brave