Generation jag

Med detta vill jag försöka beskriva hur jag ser på befolkningen, på mej själv och hur det igentligen borde vara samt hur man igentligen borde agera och tänka.

Generation jag sätter alltid sej själv i centrum, tar för sej oavsätt hur de drabbar andra, handlar altid efter sina egna behov och hjälper andra när de gynnar dom själva. Detta äckliga beteende är exakt så som majoriteten av typ 1980-2012 befolkningen valt till sitt livsideal. VARFÖR? VARFÖR? VARFÖR? Det är min största fråga i detta, jag ser hellre 1000gångerom att nån annan än jag skrattar, mår bra, har kul och har de allmänt bra! Det här med att sätta sej själv först är fan inte bra. Hur kan man inte tänka på att de man gör drabbar andra? Att om du tex knullar din polares ex, förmodligen knullar du din väns relation som ni tillsammans skapat och prioriterat eftersom ni är vänner och gör samtidigt han/hon illa. Kan de vara värt att förlora en vän för att få knulla en gång? NEJ. Att ständigt se på saker med tanken vad får jag ut av det här, vad vinner jag på detta, hur kan jag dra nytta av att hjälpa och allt annat som kretsar kring jaget. Att bara hjälpa någon existerar knappt idag och för dom de existerar hos blir de bara fel för dom blir utnyttjade till fullo av alla som bor i jaget bubblan. Att de finns människor som kan gå och lägga sej på kvällen förvånar mej otroligt mycket, hur fan kan man leva såhär och sova gott, må bra och trivas med sej själv? Folk måste lära sej att se sina skyldigheter och förpliktelser mot andra medmänniskor om samhället ska kunna bli nått alla vill leva i. Jag tycker personligen inte alls att det är konstigt att psykiska sjukdommar blivit den nya folk sjukdommen när alla går runt och beter sej som äckliga människor. Varför är det så svårt att tänka på andra? Det är väl så djävla mycket roligare att alltid försöka göra andra glad och göra andra tjänster och kunna lägga sej och sova och känna att man är en bra och snäll människa! Vem är DU och vem vill DU vara? Jag tänker iallafall inte tillhöra generation jag. 

Over and out Mr Brave.

Att jobba 7-4 är otroligt bra för de flesta människor, jag trivs bäst att jobba 16 timmar om dagen i tre-fyra-fem dagar och sedan vara ledig typ en vecka och sedan köra igen. För de är helt sämst att jobba 8 timmar sedan inte äga samma lust som tex en lördag att göra något kul, då kan man hellre jobba 8 timmar till få ut maximal betalning av dagen och sedan ha kul när man är ledig. Annars får man bara ut nån slags halv livskvalite (tycker jag). Jag tror på att jobba, självklart, men att jobba kanske inte så lite som möjligt, men så få dagar som möjligt vara så effektiv de bara gå i en kortare period, få så mycket betalt som möjligt (och då så klart innom rimliga ramar) för att sedan kunna spendera så mycket tid som möjligt med familj och andra man älskar. För den dagen jag ligger och ska dö vill jag ju inte säga "fan jag jobbade bort tillvaron, tiden med dom jag stått nära och dom som jag älskat fanns aldrig, FY FAN va värdelöst. Den dagen jag dör ser jag hellre att jag fått gett allt till dom som varit värd de och kanske inte varit rik på pengar, men innerst inne så vet ALLA att det är inte pengar som gör dej/mej rik utan det är kärlek, vänskap, långa nätter, tid ihop med den och dom man älskar, det är jusst det som gör dej rik, fasst rik på riktigt. För pengar är papper med siffror på och de sociala utbytet kan man inte sätta en siffra på eller ett värde på. Självklart har man en otoligt viktig relation på jobbet till alla kollegor också, men inte i närheten av familj, vänner och käleken. Vad är livskvalite för dej? :)

Samhällets relgler och lagar motarbetar många viljor, de som har pengar kan lätt få mer och dom som inte kan bada i de blir aldrig ekonomiskt lättad utan tvärtom. Är man rik kan man bryta mot regler och bry sej mindre om vad vi en gång tillsammans bestämde att såhär ska vi bete oss och såhär ska vi agera. Men har man pengar så kan man ta 10 böteslappar om dagen och inte bry sej om nått varför är de så? varför är bötesnivån lika hög för en mångmiljonär som för en som lever på exitensminimum? Varför kan man köpa en existens (aktiebolag) och slippa ekonomiskt ansvar och juridiskt ansvar (till en viss del såklart) medans om man inte har pengar till de får axla ansvaret själv? Det finns ju självklart  2 sidor att se saker ifrån, men det här är ändå ena sidan och det är heltklart bristfälligt att desto mer pengar man har desto mer/fler fel kan man göra. Jag tycker inte att de är okej att det går att ha råd med att begå brott och regelfel. Alldeles för många att!:P  

Over and out Mr Brave.

Sedan jag slutat dricka alkohol är de helt otroligt hur jag har fått upp mina ögon för saker, villken djävulsk klarhet allt får och man ser tillbaka på villken äcklig tankebana man har haft och använt sej utav. Villken skjuts det har gett viljestyrkan och hur mycket ork jag har fått. Såhär stark och stabil har jag aldrig kännt mej och det är inte bara för att jag är nykter utan också träningen som gör att man känner sej otroligt fräsch! Det bästa utav allt är att de finns ingen som kan ta ifrån mej den här kännslan och det finns ingen eller inget som kan göra mej svag förutom jag själv. Jag kan se tillbaka på många situationer i mitt liv som jag hade handlat HELT anorlunda i om de inte vore för alkoholen. Att man konstant kan ordna fram pengar till att festa men aldrig till att äta något extra gott när man är pank, VAD FAN ÄR DE? Att man kan offra sitt liv och körkort för att hinna till bolaget i sissta stund. Att man tamejfan skiter i allt bara man hinner till bolaget innan de stänger!! Hahaha det är ju för fan helt sanslöst hur man kan bete sej. Jag är så glad att jag tillslut tog de beslutet att vara den jag vill vara och inte den alla andra vill att jag ska vara! För den modig de flesta andra vill att jag ska vara, killen som är med på alla fester och har alltid med sej 100 liter sprit och är helt pepp på att alltid leva i en fest. Den killen blir väl mot tagen hos alla, alla känner han och gillar han. Men det är inte värt något för när jag är nykter vet jag inte exakt villka jag känner villka jag kan räkna med osv. Den killen är ett lånsiktigt förlorande koncept, klart som faan att jag har haft jävligt kul på vägen hit där jag nu står, farligt och helt sjukt kul många gånger. Men det har jag fortfarande, nästan snäppet roligare att gå ut nykter och göra saker med de vänner man har oavsätt villken väg man väljer att gå. Jag älskar alla som finns i min närhet jusst nu och dem som finns kvar i min värld trots att ni inte gjort er förtjänta av de kommer så småning om att falla bort en efter en! Och de som är de bästa av allt är att de inte gör mej något:) Jag vill så mycket jusst nu och jag orkar så mycket så jag vill att dygnen ska bli 4-5 timmar längre :P förut va man så orkeslös att man ville ha längre dygn för att hinna med sej efter som de tog 22 timmar innan man tog sej för att göra de man skulle!

Som sportkomentatorn sa om längdhopperskan inför sitt livs sista hopp: nu tar hon sats för sissta gången!

Over and out Mr Brave.